Pannlampskörning är läckert. Riktigt urläckert faktiskt. Att swischa fram i perfekt belgisk där ljuset från pannlampan landar rakt i ryggen framför och reflexer och lampor rörs ihop i en salig röd/vit blandning. Hur fränt som helst.

“Tyvärr” kommer onsdagar efter tisdagar och då har vi kört klubbspinning och man är aningens trött i benen. Lite distanskörning vore på sin plats men just denna onsdag ville både snabba och osnabba cyklister köra i samma klunga. Det är alltid riskfyllt, det brukar dra iväg alldeles för snabbt men det gick faktiskt riktigt bra. Stabila Roger la upp ett perfekt tempo och drog oss till och förbi Huddinge, stort gilla på det. Vanligtvis brukar just den här delen av någon outgrundlig anledning gå alldeles för snabbt och följdaktligen med alldeles hög puls för att vara uppvärmning. Vid backen vid Huddinge sjukhus drog det iväg och jag låg på 92%. Det är just i backarna man märker skillnaden mellan kvinnliga och manliga cyklister. Tyvärr.

Vi uppsamlingen i Tullinge beslutades ändå att vi skulle köra tillsammans, vi som ville ta det lite lugnare på våra crossar och de som egentligen ville köra på med sina racers utrustade med högprofilhjul. Vi skulle hålla ihop och så kunde de som ville sprätta i backarna. Det gick ju bra – i ungefär 350 meter där några bröt sig loss en liten klunga på 4 man i en nedförsbacke…. Haha, kan inte annat än skratta. Vi andra fortsatte i vår belgiska i ett mer normalt tempo. Skönt.

Våga vägra fartsträcka är min melodi den här tiden av året, så även Anettes så vi gungade lugnt fram på fartsträckan och njöt av mörkret och våra lampor. Våra ben jublade.

Vid Tungelsta hamnade jag i tidsnöd då jag skulle hämta Moa från träningen i Brandbergen kl 21. Anette och jag lämnade de andra och tog en något kortare väg mot Farsta. Det blev ändå lite väl stressigt. Körde på i ett härligt partempo och låg runt tröskeln stora delar av vägen. Bra träning? Kanske. Blev lite trött i ryggen!?! Benen inte lika glada längre men vi hann i allafall.

6 mil och dryga 2 timmar i kolsvart mörker en vanlig onsdag. Priceless!